kultiverat

Idag tänkte jag dela med mig lite av mitt matkulturarv!

Tiramisù är en efterrätt som har följt mig genom hela livet. Jag har gjort många tiramisù i mina dagar och tycker att receptet jag går efter är det bästa, såklar! Jag har misslyckats ett par gånger, ibland har den blivit för torr - ibland för blöt - ibland för 'spritig' och ibland för tråkig. Men många gånger har jag faktiskt lyckats riktigt bra.

Det är min mamma som har lärt mig alla tips och trix. Det är inte speciellt svårt men det krävs lite tålamod och inte minst känsla. Det finns många många recept och tillvägagångssätt på hur man gör en bra tiramisù. Jag fattar inte riktigt de recept där man t ex använder grädde och några andra kakor än savoiardi - men det är min smak förstås. Och när jag såg Paolo Roberto göra tiramisù och blötte kexen med hjälp av en tesked så blev jag besviken, han har inte den rätta känslan för att göra det för hand alltså!

Jag gjorde min första tiramisù för många många år sen. Det var inte direkt av egen fri vilja eller intresse måste jag väl erkänna. Det var snarare så att det ställdes till otaliga fester i mitt barndomshem - mycket folk skulle komma och det var således mycket mat som skulle göras! Det krävdes helt enkelt hjälp av hela familjen. Jag vet inte hur många timmar vi har stått i köket i Bromma och lagat mat tillsammans inför fester och tillställningar. Jag hamnade av någon anledning ofta vid tiramisù-stationen och på den vägen är det!

Okej!
Börja med att göra kaffe i din espressobryggare. Har du ingen så går det förstås bra med vanligt bryggkaffe också, men se till att inte göra det för svagt. Du kan sockra det efter smak på en gång, och sen låta det svalna.

Vid det här tillfället gjorde jag två omgångar - och det räckte perfekt!

 

Du kan ju förstås låta din nespressomaskin låta jobba lite extra också - huvudsaken är förstås att du har kaffe så det räcker!

 

 

Det här kaffet använder jag - du får såklart använda vilket kaffe du vill!

Det är liksom inte så jävla noga!

 

Under tiden kaffet står på spisen kan du separera 6 äggvitor från äggulorna. Nu är det extremt viktigt att du är helt ren om händerna! Det gäller även att det inte kommer någon äggula (eller någon annan form av fett) i äggvitan - då försörs det! Ett hett tips är därför att separera varje äggula för sig i ett glas först - och sen hälla över det i bunken. Visst kan man vara djärv och köra direkt i bunken, men när du är på sista ägget och äggulan går sönder rakt ner i alla äggvitor - då förbannar du din djärvhet kan jag lova!

 

När alla äggulor ligger i en bunke och äggvitorna i en annan så börjar du med att vispa äggvitorna tills de är fluffiga och väldigt vita! Börja gärna med att vispa väldigt långsamt ett tag så kan du ösa på lite mer efter en stund, detta är bra för slutresultatet, det har min mamma lärt mig.

 

 

För att veta att äggvitan är färdigvispad kan man självklart

göra det klassiska tricket att vända bunken upp och ner!

 

Nu är det dags att vispa ihop äggulan med lite socker. Hur mycket socker som behövs kanske är lite olika - jag vet helt enkelt inte! Men nu tog jag ca en matsked socker för varje äggula - alltså 6 matskedar. Det här ska vispas ihop tills konsistensen blivit lite krämig och färgen är ljusljusgul (istället för knallgul som ju äggulorna är från början)

 

 

Färdigvispat!

 

Nu är det dags att röra i Mascarpone-osten - som man skulle kunna säga är en av huvudingredienserna. Den ska vispas i tills smeten är jämn och fin. (Om du har en matberedare hemma - så är ju ett fint tips att låta den ta hand om att vispa äggvitan medan du fixar det andra).

 

 

Jag vispade i 500 gr mascarpone

 

Färdigblandat!

 

Nu ska du blanda äggvitan i mascarponeblandningen. Du ska inte använda elvispen och inte heller röra ner äggvitan utan snarare vända i den - försiktigt! Man vill bevara 'fluffigheten' så mycket det går nämligen.

 

Då var grundjobbet avklarat!

 

Så, nu du kan plocka fram dina Savoiardikakor - den andra huvudingrediensen (fast egentligen är ju allting nästan huvudingredienser...). Jag kör alltid med Vincenzovo, för de tycker jag är bäst... och det tycker jag för att min mamma alltid köper dem...och det gör hon för att hon tycker att de är bäst ...och varför hon tycker de är bäst vet jag inte!

 

Ojdå, bilden är upp och ner! Så här ser de små paketen ut i alla fall,

det är 200 gr i varje och jag använde nästan 2 st paket. De finns att köpa i de

flesta butiker som är någorlunda välsorterade.

 

Välj en likör som du gillar, det kan vara konjak eller i stort sett vilken som helst. Du kan såklart strunta i sprit överhuvudtaget också, fast jag tycker ju att man förlorar väldigt mycket smak och karaktär då - det blir inte samma sak, men alla tycker ju olika!

Du ska blanda kaffet med likören, men blanda inte alltihopa på samma gång - utan blanda lite i taget.

 

Det här blev mitt val! Jag tycker att den är godare att dricka som den är,

istället för t ex konjak, och därför har jag hellre en flaska av den hemma helt enkelt.

Den är väldigt söt och det är bra att ha det i åtanke när man sockrar kaffet!

 

Blanda nu alltså lite av kaffet i en tallrik tillsammans med likören. Smaka! Det är viktigt att smaka hela tiden på kaffeblandningen så den inte blir för söt eller spritig. Rör om ordentligt också.

 

Nu ska du doppa dina savoiardi i kaffet - med den sockriga sidan uppåt! Det är häri den stora konsten ligger - alltså konsten i att inte doppa för länge eller för kort. Det här lär man sig med tiden och man kommer på bra system som ger den perfekta 'doppningtiden'. Det räcker alltså med någon sekund!

 

 

Såhär ser det ut - sen ska det läggas med den sockriga sidan

nedåt i en valfri form!

 

Det är bara att forstätta att doppa, vända och lägga savoiardikakorna så de fyller botten på den form du har valt. Här går det ju att göra i en stor form som räcker till flera personer. Eller i en liten form som räcker till en person. Det är förstås helt valfritt.

 

 

När botten är full lägger du ett lagom lager av Mascarponeblandningen

över alltihopa och börjar om igen. Hur många lager det blir beror självklart

på hur djup din form är - gör som du vill!

 

Och då är du faktiskt klar med din Tiramisù!

Men om du tror att du kan servera den med en gång så har du börjat försent! Den måste få stå i kylen några timmar - gärna ett dygn - för att bli bra! Savoiardikakorna måste dra åt sig kaffet ordentligt och den måste liksom 'stå till sig' innan den blir god nog att äta!

 

 

Färdig! Som du ser så saknas det lite kakaopulver på toppen. Men den ska

strös/pudras över direkt innan servering - annars blir den blöt och det

ser inte alls lika fint ut!

 

Ser ut som masacarpone va? Men det är det inte! Det är bara jag som

tagit tillvara på burkarna och gjort små take-away-tiramisù! ;)

 

'Tiramisù' betyder förresten 'dra upp mig' - fast kanske mer med betydelsen 'ryck upp mig' - och det finns ju få efterrätter som man blir gladare av än en riktigt smarrig tiramisù! Eller hur?!

 

Frågor på det?