kultiverat

Den här stackars bloggen har paus på obestämd tid pga tidsbrist

Mycket folk! Här går de och proppar i sig munkar och andra bullar.


Något av det bästa och absolut nödvändigaste (för att hålla värmen, om inte annat) är ju att dansa runt granen till de levande musikanterna som finns där! Det gjorde jag och mina syskon, tillsammans med ett 50-tal barn i dagisåldern och deras föräldrar. Skitbra var det! En fin svensk tradition när den är som bäst!

När man tycker att man har sett julmarkanden och köpt det man vill ska man ABSOLUT passa på att gå runt i de gamla gårdarna och stugorna som finns på Skansen - och som faktiskt utgör större delen av just Skansen som museum. Det är inte bara djur där, vilket de flesta verkar tro.

Jag tappade bort de andra (de stannade och tittade på när sälarna fick mat klockan 14) och fortsatte gå på egen hand i de olika stugorna, där det var varmt för de eldade i alla ugnar.
Och det va lika bra det, att jag gick själv alltså, för det brukar bara vara jag som orkar stå och lyssna på de där gamla tanterna som berättar om hur det var förr och vilken familj som bott just i den stugan osv. Jag tycker det är intressant.

Här kommer några exempel:

Det här är Väla skola som låg i Västergötland och den visar hur det var i början av 1900-talet. I huset bodde lärarfamiljen och där låg också skolsalen, till vänster.



Det här är Ekhäradsgården, den kommer från Värmland. Här bodde en bonde som hette Per Larsson och hans familj på andra hälften av 1800-talet. Gården var den största i byn och den första som hade två våningar när den byggdes på 1820-talet. Här hade de också huset som tingsställe, tingssalen där de träffades ligger längst ner till vänster i huset. Jag tyckte det var fint där inne, jag tror den där Per Larsson var ganska rik på sin tid.


Det här är en halvtaskig bild på en gammal hederlig statarlänga och därinne visas hur två statarfamiljer bodde år 1920. Det bodde alltså två familjer i varsitt rum, de kunde vara från 4-13 personer i ett enda rum, på sommaren tror jag att tonåringar mm sov på höloften, men på vintern fick man tränga ihop sig där inne. Statarsystemet fanns från 1700-talet ända fram till mitten av 1900-talet, och innebar att familjen som lön fick en del av de produkter från gården som de jobbade på. De fick odla sin egen potatis utanför statarlängan. Den här statarlängan kommer från Sörmland.


Och här har ni Gubbhyllan! Det är idag restaurang och café och här inne finns också tobaks-och tändsticksmuseet, där kan man köpa pipor och tobak! God mat har de också, vi åt bland annat viltfärsbiffar med potatismos - very nice! Man ska kanske passa sig från att va där vissa tider på dagen när det är väldigt mcyket folk - men det är verkligen mysigt där inne!

Och som avslutning en ko och en sovande ren:

...tycker jag att jag får när jag tittar på framsidan till dagens Metro!

Alltså..hon ser ju bara så konstig och stel ut..och hennes kläder ser ut att sitta så oskönt! Det är ju så!

Okejokej, jag ska inte lägga mer energi på sånt här strunt nu! Och förresten tycker jag folk får se ut som de vill. Kanske inte så stela bara..?

Vid det här tillfället gjorde jag två omgångar - och det räckte perfekt!

Du kan ju förstås låta din nespressomaskin låta jobba lite extra också - huvudsaken är förstås att du har kaffe så det räcker!

Det här kaffet använder jag - du får såklart använda vilket kaffe du vill!

Det är liksom inte så jävla noga!

Under tiden kaffet står på spisen kan du separera 6 äggvitor från äggulorna. Nu är det extremt viktigt att du är helt ren om händerna! Det gäller även att det inte kommer någon äggula (eller någon annan form av fett) i äggvitan - då försörs det! Ett hett tips är därför att separera varje äggula för sig i ett glas först - och sen hälla över det i bunken. Visst kan man vara djärv och köra direkt i bunken, men när du är på sista ägget och äggulan går sönder rakt ner i alla äggvitor - då förbannar du din djärvhet kan jag lova!

När alla äggulor ligger i en bunke och äggvitorna i en annan så börjar du med att vispa äggvitorna tills de är fluffiga och väldigt vita! Börja gärna med att vispa väldigt långsamt ett tag så kan du ösa på lite mer efter en stund, detta är bra för slutresultatet, det har min mamma lärt mig.

För att veta att äggvitan är färdigvispad kan man självklart

göra det klassiska tricket att vända bunken upp och ner!

Nu är det dags att vispa ihop äggulan med lite socker. Hur mycket socker som behövs kanske är lite olika - jag vet helt enkelt inte! Men nu tog jag ca en matsked socker för varje äggula - alltså 6 matskedar. Det här ska vispas ihop tills konsistensen blivit lite krämig och färgen är ljusljusgul (istället för knallgul som ju äggulorna är från början)

Färdigvispat!

Nu är det dags att röra i Mascarpone-osten - som man skulle kunna säga är en av huvudingredienserna. Den ska vispas i tills smeten är jämn och fin. (Om du har en matberedare hemma - så är ju ett fint tips att låta den ta hand om att vispa äggvitan medan du fixar det andra).

Jag vispade i 500 gr mascarpone

Färdigblandat!

Nu ska du blanda äggvitan i mascarponeblandningen. Du ska inte använda elvispen och inte heller röra ner äggvitan utan snarare vända i den - försiktigt! Man vill bevara 'fluffigheten' så mycket det går nämligen.

Då var grundjobbet avklarat!

Så, nu du kan plocka fram dina Savoiardikakor - den andra huvudingrediensen (fast egentligen är ju allting nästan huvudingredienser...). Jag kör alltid med Vincenzovo, för de tycker jag är bäst... och det tycker jag för att min mamma alltid köper dem...och det gör hon för att hon tycker att de är bäst ...och varför hon tycker de är bäst vet jag inte!

Ojdå, bilden är upp och ner! Så här ser de små paketen ut i alla fall,

det är 200 gr i varje och jag använde nästan 2 st paket. De finns att köpa i de

flesta butiker som är någorlunda välsorterade.

Välj en likör som du gillar, det kan vara konjak eller i stort sett vilken som helst. Du kan såklart strunta i sprit överhuvudtaget också, fast jag tycker ju att man förlorar väldigt mycket smak och karaktär då - det blir inte samma sak, men alla tycker ju olika!

Du ska blanda kaffet med likören, men blanda inte alltihopa på samma gång - utan blanda lite i taget.

Det här blev mitt val! Jag tycker att den är godare att dricka som den är,

istället för t ex konjak, och därför har jag hellre en flaska av den hemma helt enkelt.

Den är väldigt söt och det är bra att ha det i åtanke när man sockrar kaffet!

Blanda nu alltså lite av kaffet i en tallrik tillsammans med likören. Smaka! Det är viktigt att smaka hela tiden på kaffeblandningen så den inte blir för söt eller spritig. Rör om ordentligt också.

Nu ska du doppa dina savoiardi i kaffet - med den sockriga sidan uppåt! Det är häri den stora konsten ligger - alltså konsten i att inte doppa för länge eller för kort. Det här lär man sig med tiden och man kommer på bra system som ger den perfekta 'doppningtiden'. Det räcker alltså med någon sekund!

Såhär ser det ut - sen ska det läggas med den sockriga sidan

nedåt i en valfri form!

Det är bara att forstätta att doppa, vända och lägga savoiardikakorna så de fyller botten på den form du har valt. Här går det ju att göra i en stor form som räcker till flera personer. Eller i en liten form som räcker till en person. Det är förstås helt valfritt.

När botten är full lägger du ett lagom lager av Mascarponeblandningen

över alltihopa och börjar om igen. Hur många lager det blir beror självklart

på hur djup din form är - gör som du vill!

Och då är du faktiskt klar med din Tiramisù!

Men om du tror att du kan servera den med en gång så har du börjat försent! Den måste få stå i kylen några timmar - gärna ett dygn - för att bli bra! Savoiardikakorna måste dra åt sig kaffet ordentligt och den måste liksom 'stå till sig' innan den blir god nog att äta!

Färdig! Som du ser så saknas det lite kakaopulver på toppen. Men den ska

strös/pudras över direkt innan servering - annars blir den blöt och det

ser inte alls lika fint ut!

Ser ut som masacarpone va? Men det är det inte! Det är bara jag som

tagit tillvara på burkarna och gjort små take-away-tiramisù! ;)

'Tiramisù' betyder förresten 'dra upp mig' - fast kanske mer med betydelsen 'ryck upp mig' - och det finns ju få efterrätter som man blir gladare av än en riktigt smarrig tiramisù! Eller hur?!

Frågor på det?

Här i mina krokar finns faktiskt några av Kungsholmens bästa caféer. Det omåttligt populära 'il caffé' på bergsgatan är ju alltid nummer ett och dit verkar ALLA gå faktiskt - nästan varje gång jag läser i lokaltidningarna om personer som ska lista sina favoriter så ligger il caffé högt upp! Och visst är det bra där, det finns liksom inget som inte är bra. Bra kaffe. Bra smörgåsar. Bra bullar. Förutom att jag kanske kan tycka att personalen kan vara lite..griniga? Inte så charmiga? De är inte otrevliga direkt men en anings..hm..oengagerade..trötta? Jag vet inte, men nånting är det!

I alla fall.
Il caffé har på något sätt tagit ledningen och kanske lever lite på gamla meriter som gör att andra kaféer inte får den cred de förtjänar. Idag var vi på 'Caffé Ugo' på scheelegatan (vägg i vägg med. 'fabrique' som för övrigt har riktigt bra stenugnsbakat bröd och smarriga bullar) och jag gillade det verkligen!

Caffé Ugo är inrett med marmorbänkar och väggfasta barbord, bara längst in finns en liten hörna med soffa och låga bord. Alltså har de tagit fasta på det italienska sättet att 'fika' - ta en kaffe på mer eller mindre stående fot och kila därifrån när man druckit upp! Jag gillar!

De har en jätte fin och stor espressomaskin ( eller vad det heter) som verkligen imponerade på min kaffeälskande sambo! De har några typiska produkter från Italien, tex kaffebönor och panettone (kaka som man äter främst vid jul) och en och annan liten Ferrari-bil på hyllorna - annars inget krimskrams!

Vi drack espresso och cappuccino och åt bulle med mandelmassa och cornetto med vaniljinnehåll. Kaffet smakade som det ska och cornetton som jag åt var grymt god!

Här nere en interiörbild som jag googlat fram och efter det bild på min cappuccino och cornetto!

Jaa ni som gått i stan de senaste veckorna har väl sett den, NK's traditionella julskyltning. Minns när jag var liten och gick och tittade på den med mormor. Jag tror det är en tradition som många har, för dagtid är det ju smockat med folk som står och tittar med sina små barn. Vissa försöker till och med få sina spädbarn att titta, ja ja, det är väl bra att börja tidigt :)

Jag gillar inte årets skyltning så jättemycket. Jag tycker att julen ska vara traditionell, och det är inte den här skyltningen. Den handlar iaf om tiden från att tomten får in alla önskelistor från barn, till att de tillverkas och paketeras och tills det är dags att tomten ska välja tomtekostym på julafton osv.

Jag har ju fotat allt, så ni kan kolla själva. NK's julskyltning är en tradition som funnits så länge så det skulle bli ramaskri om de slutade med den.

Här kommer ett inlägg som egentligen inte passar in i bloggen - men det handlar om en sak ( rättare sagt en person) som jag stör mig så mycket på!

Har ni läst Metro mode på sistone? De har ju en moderedaktör som heter Petra och alltid är med på en JÄTTESTOR bild i någon illasittande outfit och med den stelaste minen i ansiktet. Ursäkta mig, men vad är det för fel på henne? Kan hon inte se naturlig och avslappnad ut? Måste hon alltid ha konstiga kläder som ser ut att sitta jätteobekvämt och ofta vara lite för små? Kan hon inte hitta på en annan pose än den när hon står med spända uppdragna axlar, böjer lite på ena benet samtidigt som hon trycker ihop det med det andra och har världens stelaste leende(?) på läpparna alternativt en helt spikrak mun samtidigt som hon stirrar med ögonen???

Usch, jag tycker hon är obehaglig och verkar så osympatisk. På bild alltså, och ni vet att en bild säger mer än tusen ord eller hur?

Nedan följer några bilder på henne som jag googlat fram. Jag hittade inte den värsta bilden som ofta brukar vara dåligt utklippt och sen inklistrad i megaformat i tidningen... Well well, ny har jag sagt mitt, i fortsättningen ska jag försöka undvika att spy galla över personer jag inte känner och framför allt inte över hur de ser ut. Se det här som ett undantag!

För ett par veckor sen var vi ju ett gäng och åt middag på den nyöppnade restaurangen och baren 'Bar Nombre' på Odengatan. Min personliga recension av besöket blev ju inte så utförlig ( finns att läsa en bit ner i bloggen). Men idag finns en recension på allt om Stockholm som gav dem 4 plus och riktigt bra kritik tycker jag.

Går att läsa på alltomstockholm/m.se/start/article2779211.aos

Jag avskyr att åka tunnelbana när det är mycket folk! Det är inte själva folket som är problemet - det är hur de uppför sig, eller inte uppför sig rättare sagt.

Hur svårt är det att stå till höger i rulltrappan t ex? Fattar folk inte att de hindrar väldigt många andra människor från att ta sig fram på ett smidigt sätt när de stannar på vänster sida så att INGEN bakom kommer fram? Ska man stå stilla så ska man hålla sig jävligt mycket till höger. Ska man gå så ska man gå hela vägen och inte stanna efter halva rulltrappan som nån jävla kork. Om alla gjorde rätt så skulle det gå så mycket fortare och smidigare att ta sig fram i tunnelbanan.

Och när folk väntar på tunnelbanan... Det är så många som ställer sig mitt framför dörrarna så de som ska av inte kommer fram. Folk är väl rädda för att de inte ska komma på tåget, eller för att de inte ska få en sittplats..eller så är de bara dumma i huvet?

Svinjobbigt är det också med folk som sitter på tunnelbanan och ska ställa sig upp, tränga sig förbi alla för att komma till dörrarna långt innan tåget ens har kommit fram till perrongen.. Varför? Jag kan förstå att gamla tanter som har svårt att röra sig gör det, men de är å andra sidan ofta kloka nog att inte åka tunnelbana i rusningstrafik. Men alla andra, nu hinner gå av ändå!!!

Så störigt också med folk som går in i tåget men stannar precis vid dörrarna. Gångarna är helt tomma! Ibland finns det t om tomma säten men ingen sätter sig där. Det kommer inte med fler på tåget för att folk är så dumma och själviska så de är nöjda så fort de själva är med. Man kanske ska se sig om och fundera på vad man kan göra för att det ska bli bättre för alla, inklusive sig själv.

Jag blir ofta irriterad på folk som är i vägen. Speciellt i rulltrappan. Och jag vet ju att det finns puckon som vet om 'regeln' om att stå till höger men skiter i det bara för att hävda sin rätt art göra vad de vill. Herregud. I andra länder behöver folk inte ens stå i kö men de vet ändå när det är deras tur.

Stå till höger när du åker rulltrappa så de som har mer bråttom än du kan gå förbi på vänster sida

Jag vill passa på att tipsa om var man INTE ska gå!

Thelins konditori finns ju på många olika platser i stan. Jag har bara varit där två gånger, båda gångerna gick vi till det här på Kungsholmen, och jag har blivit lika besviken varje gång.

Jag var där för ett par veckor sen med halva familjen. Vi skulle bara dricka kaffe och choklad och käka hallonpaj. Det var väl lite folk där, men med tanke på att det är ett stort café som ligger centralt så borde de väl vara rustade för en hel del kunder en lördagseftermiddag i november?! Det var kanske 5 pers före oss i kö.

Det tog 25 minuter att få det vi skulle ha!!

Helt sjukt att man kan jobba så ineffektivt! Att göra två caffe latte, fixa två koppar pulverchoklad och plocka fram fyra pajbitar kan väl inte vara så svårt??

Lite roligt också att våra pajer inte var ett dugg varma. Antagligen hade de glömt att trycka på start på micron. Men när man har väntat i 25 minuter att få den där jävla pajbiten så orkar man ju inte tränga sig tillbaka och be dem göra om och göra rätt.

Så, jag tycker att alla bra ställen som finns ska få sin cred. Och om ett ställe inte är bra så ska folk veta det! Det finns ju så många ställen så det är trist att råka välja det sämre framför det bättre. Många ställen skulle nog tjäna på att anställa lite mer kompetent personal..

Alltså, mitt tips till dig, nästa gång du är på jakt efter ett café så ska du vända på klacken och leta efter något bättre när du ser den här skylten:

Jag vill tipsa om en bra sida - där det går att hitta bra presenter och julklappar! Eller något till sig själv förstås. Och det är till ett fantastiskt bra pris och sjukt snabb leveranstid!

När jag letade efter en doppresent en gång så hamnade jag på den här sidan. Det är vad jag förstår en tjej som själv gör alla smycken för hand. Det finns massor att välja mellan, för tjejer och killar, vuxna och barn. Det går att få namn eller budskap ingraverade och man kan 'specialbeställa' smycken efter eget tycke.

Första gången köpte jag som sagt ett smycke som doppresent. Det var faktiskt så att jag redan hade köpt ett smycke med dopbarnets namn stansat på. Det hade jag köpt i en liten butik på scheelegatan som gör smycken. Men när jag kom hem och tittade på det så kände jag mig inte nöjd. Det kändes inte bra, och det kändes ju verkligen inte bra att ge bort det när det inte kändes helt bra! Tanken är ju att det ska vara ett smycke som följer med hela livet, och då ska ju den som ger bort det vara nöjd med det själv!

I alla fall, jag började som sagt leta på internet och hittade www.carolinessmyckeskrin.se och hittade massor med bra saker! Jag tror jag beställde på fredagen, på torsdagsmorgonen skulle jag resa iväg och då skulle smycket vara med - jag fick smycket på måndagen! Hon är verkligen sjukt snabb och proffsig! Jättefint resultat blev det!

Så när min syster fyllde år köpte jag ett smycke till henne därifrån också. Det blev jättefint och syrran gillar det mycket. Det kom också på två dagar.

Jag kommer absolut beställa fler smycken från carolinessmyckeskrin.se och rekommenderar henne gärna till alla! Man blir nöjd!

Några exempel på smycken:

www.carolinessmyckeskrin.se

När klockan var fyra idag tänkte jag på hur mörkt det har blivit ute. Och det kommer ju bli mörkare fram till den 21 december. Det är svårt att tänka sig att det vid samma tid på sommaren är soligt och dagsljus, när det är kolsvart på vintern. Inte konstigt att det känns som om dagarna blir mycket kortare!

Hur som helst, när jag kom hem läste jag igenom tidningen 'Vårt Kungsholmen' som kommer i brevlådan varje helg. Där tipsade de om Fjärilshuset och att det är som ljusterapi att gå in där. Passar ju perfekt! Det är alltid tropiskt värme i Fjärilshuset och fjärilar (no shit..), växter och en och annan papegoja. Hur bra som helst för att glömma bort hösten för en stund!

Kolla www.fjarilshuset.se
Det kostar typ en hundring för en vuxen att gå in. De har öppet alla dagar 10-16. Och jag tror det är smartast att gå dit på en vardagseftermiddag, om man inte tycker om att trängas med skolklasser och barnfamiljer alltså..

En annan värmande aktivitet är ju aquaria! Där finns massor med fiskar och sånt, och någon imitation av en regnskog! De har öppet alla dagar utom måndag kl 10-17.30

Det allra bästa stället att gå till om man verkligen vill slappna av och bli genomvarm är helt klart Sparadisets relaxavdelning!

Sparadiset finns både på Söder och på Östermalm. De har förstås olika sorters massage och manikyr, pedikyr och allt annat som hör hemma på ett spa. Men jag vill slå ett slag för deras relaxavdelning. Där finns en stor sittbubbelpool med olika massageinställningar, det finns duschar och vilstolar och man får ha hela rummet för sig själva. Inne på hela sparadiset är det varmt och det spelad lugn musik, det går liksom inte att stressa därinne. Man kan hyra i en timme eller två och det kostar 325 kr per person och timme. Så sjukt värt, jag lovar! Jag vet flera personer som är jättenöjda med sina besök på Sparadiset!

Kolla in på www.sparadiset.se

Japp, det var dagens tips!

Igår tog vi en spontantur till Uppsala, bara sådär! Jag visste inte ens var vi skulle när jag satte mig i bilen. Men jag hade aldrig varit i Uppsala innan och det var tydligen synd och skam!

Uppsala är verkligen olikt Stockholm på alla sätt och vis. Jag gillar hur det ser ut där, ganska mysigt med gågator och en bäck (eller å, eller flod?) som rinner igenom staden. En liten stad. Mysig!

Nu var vi ju där ganska sent, jag tror vi kom dit vid tio på kvällen. Det var bara ungdomar ute, det märks verkligen att det är en studentstad!

Vi gick till en irländsk pub som heter O'connor om jag inte minns fel. Där var det live-musik och många unga fulla grabbgäng och ett och annat packat gubbgäng också! Men det var bra stämning och spontan allsång! Dessutom fanns det ju som sig bör hur många olika ölsorter som helst!

Jag åker gärna tillbaka till Uppsala, det blev ju väldigt kort och oförberett nu, men jag fick så kallad mersmak!

Hann med några bilder...

.

Jo! Jag trodde ju först att julmarknaden i Kungsträdgården öppnade först nästa helg, men tydligen var det redan idag!

Så, jag var där och kollade läget, som utlovat!

Den är ganska liten och innehåller varken mer eller mindre än CAD man förväntar sig. Eller okej, mindre då, om jag måste välja något.

Favoriten blev nog, tro det eller ej, 'indiantältet' - där de säljer olika mer eller mindre användbara indianprylar helt enkelt! T ex ganska fina örhängen av fjädrar för 40 kr paret. Där avklarades faktiskt årets första julklappsköp (garanterat rekord!) och jag är grymt nöjd!

Det fanns annars det vanliga, 'norska' tröjor och koftor, skinntofflor och fårskinn, sylt och marmelad, choklad och marsipan och andra grejer, typ handgjorda smycken.

Vi käkade strömming också, det var okej både vad det gäller smak och pris!

Summa summarum: ta en sväng igenom om du har vägarna förbi.

För övrigt tycker jag det är på tok för tidigt att starta julmarknad den 19 november! Vänta åtminstone till första advent!

Och nu lite bilder!

Har ni sett 'Allt för Sverige' som går på svt?

Inte jag heller. Men jag har, än så länge, sett de två första avsnitten på svt play, och jag gillar det verkligen!

Det är ett gäng amerikaner som alla har rötter i Sverige. Deras förfäder utvandrade för tre generationer sen tillsammans med alla andra 1,2 miljoner svenskar (tror jag det var) som flydde landet för att börja ett nytt liv i Amerikatt. I programmet får de tävla om att få stanna kvar, för en åker ur tävlingen varje vecka. Den siste som blir kvar får träffa sin svenska släkt, som de förstås varken visste att de hade kvar eller någonsin sett röken av.

Det fina med det här programmet är ju inte att se ett gäng amerikaner försöka lära sig den svenska nationalsången eller hänga i flaggstången à la Emils lillasyster i Lönneberga. Utan det är att man faktiskt uppskattar det här landet som man vuxit upp i, naturen (och 'naturligheten'), kulturen, de gamla anorna och sederna, landskapet och friheten. Sverige är ett, ursäkta språket, jävligt jävligt fint land. Och det blir ju ännu mer framträdande när människor som har levt sitt liv i Amerika för första gången får uppleva Sverige (och då det svenskaste av svenskt i kubik) och sen beskriver sina intryck... Det är starka kontraster. Och starka känslor.

Vi i Sverige ska vara glada och ödmjuka för det vi har, vårt land och vår kultur. Vi borde inte glömma den. Det är fint att ta vara på det svenska, kulturen, historien, sederna, hantverket, naturen. Och tänka lite på varför vi gör vissa saker. Varför svenskt blev svenskt.

Jag är ju själv inte helt svensk. Det är nog när jag tänker efter inte så många i min direkta närhet som är det heller. Och det är jag väldigt glad för, det förgyller mitt liv och jag värdesätter ju ärligt talat mer mina och mina vänners 'osvenska' sidor än tvärt om.

Men ibland blir det så lätt att tala om alla andra kulturer som fantastiska, fulla av liv och spänning och mer meningsfulla på något sätt. Som om allt som har med Sverige och dess kultur att göra är trist och platt. Det är faktiskt inte så!

Jag har nog lite delade känslor om det här. För jag tycker ju att svenskar har en hel del att lära sig och bli inspirerade av från andra kulturer. Men, Sverige ÄR verkligen ett fint land. Vi har fina traditioner och vi borde titta tillbaka och lära oss lite av tidigare generationer kanske. Vi ska vara glada att vi har det så bra här!

Hm, nu blev det här en hyllning till Sverige. Jag skulle ju bara tipsa om programmet 'Allt för Sverige'. Men tydligen väcker det en del tankar och känslor :) Kolla själv så får du se, man blir stolt över att bo i Sverige! (Måste ju på nåt sätt tillägga att det är extra enkelt att vara stolt när man jämför sig med amerikaner, jag menar...ni vet!)

Kolla på svtplay.se eller ladda ner appen till din telefon! Jag vet inte vilken dag och tid det går på tv, och inte heller hur många avsnitt som är kvar. Det är Anders Lundin som är programledare. Jag gillar honom, han är så töntig och verkar sjukt trevlig tycker jag!

Jag är ju inget fan av vintern. Jag avskyr att frysa och jag skulle hellre ha en grå men torr vinter än en vit och blöt (om jag ny måste välja). Jag gillar inte snö av den enkla anledningen att den måste smälta någon gång! Då blir det väldigt blött och smutsigt och kladdigt, och jobbigt!! Om snön hade legat kvar där på marken vit och platt och sen bara försvunnit när det var dags - då hade den nog haft fler pluspoäng hos mig!

Hur som helst, det finns ju en sak sim är bra med vintern: julen! Och framför allt tiden precis innan jul! Det är mysigt, det luktar gott och staden får ju faktiskt lite liv trots väderlek och temperatur!

Senast jag gick förbi Kungsträdgården såg jag till min stora förtjusning att det förbereds en Julmarknad där! Jag har ju ingen aning om hur den kommer vara, den kanske blir oengagerad och trist. Men med tanke på att den ligger i hjärtat av Stockholm så hoppas jag att den blir riktigt bra! Jag ska helt klart ta reda på det när den öppnar nästa fredag!

Självklart ska jag också någon helg i december besöka Skansens julmarknad! Där finns i stort sett allt som en julmarknad ska ha. Perfekt familjesysselsättning, de har ett live-band och man kan dansa runt granen. Dessutom kan man äta mustig svampsoppa och lussebullar. De har öppet varje advent om jag inte minns fel!

Förresten så ska jag skriva mer om Skansen någon annan gång! Det är så mycket mer än en djurpark.

Här lite info om julmarknaden i Kungsträdgården:

Ikväll var vi och åt middag på Bar Nombre. Det är en ganska nyöppnad liten restaurang sim ligger på Odengatan. Vi körde hela racet! Till förrätt saffransrisotto, huvudrätt torsk och efterrätt crema catalana. Självklart vin, kaffe och efterrätts vin till. Allt var gott! Min favorit var utan tvekan efterrätten, och det är inte vanligt för att vara mig!

Om man sitter vid bordet precis vid köket, som vi gjorde, så kan man se in hur kockarna jobbar och det är även dem som serverar och presenterar maten. Men bara för det bordet! Bra idè tycker jag!

På Bar Nombre kan man också gå bara för att ta en öl, eller vad man nu tycker om att dricka. Bra ställe!

Interiörbild

Jo, vi var ju som sagt i det förra inlägget, på jakt efter ett konstgalleri. Det är förstås inte så lätt att hitta ett som är öppet klockan halv sju på kvällen, så jag trodde hoppet var litet.

Men, när vi som bäst gick och diskuterade om var vi kunde hitta ett och hur vi skulle lyckas med det så dök det bara upp framför ögonen på oss!

I Kungsträdgården finns ett konstgalleri som visserligen stängde kl fem, men personalen var kvar och vänliga nog att släppa in oss! Det var en konstnär som hette Amy Simon, som uppenbarligen hade använt sig av tekniken att först fotografera uppstoppade djur och sen måla av dem placerade i en inomhusmiljö. Fina tavlor faktiskt!

Galleriet heter förresten Wetterling Gallery