Under uppbyggnad!
Skansen i December
Nu har ju jag varit på den här julmarkanden många år i rad, och sen är likadan varje år, precis som den bör vara. Man köper glögg (med alkohol i!) och lussebullar och sen går man runt och tittar på allt godis och julpynt och fårskinn och så vidare.
Sen kan man spela på alla lotterier som finns, typ choklad-lotteri, julklapps-lotteri, ost-lotteri osv. Vi spelade ganska mycket på alla men vann bara tre saker totalt - på 7 personer som vi var. Men jaja.
Mycket folk! Här går de och proppar i sig munkar och andra bullar.
Något av det bästa och absolut nödvändigaste (för att hålla värmen, om inte annat) är ju att dansa runt granen till de levande musikanterna som finns där! Det gjorde jag och mina syskon, tillsammans med ett 50-tal barn i dagisåldern och deras föräldrar. Skitbra var det! En fin svensk tradition när den är som bäst!
När man tycker att man har sett julmarkanden och köpt det man vill ska man ABSOLUT passa på att gå runt i de gamla gårdarna och stugorna som finns på Skansen - och som faktiskt utgör större delen av just Skansen som museum. Det är inte bara djur där, vilket de flesta verkar tro.
Jag tappade bort de andra (de stannade och tittade på när sälarna fick mat klockan 14) och fortsatte gå på egen hand i de olika stugorna, där det var varmt för de eldade i alla ugnar.
Och det va lika bra det, att jag gick själv alltså, för det brukar bara vara jag som orkar stå och lyssna på de där gamla tanterna som berättar om hur det var förr och vilken familj som bott just i den stugan osv. Jag tycker det är intressant.
Här kommer några exempel:
Det här är Väla skola som låg i Västergötland och den visar hur det var i början av 1900-talet. I huset bodde lärarfamiljen och där låg också skolsalen, till vänster.
Det här är Ekhäradsgården, den kommer från Värmland. Här bodde en bonde som hette Per Larsson och hans familj på andra hälften av 1800-talet. Gården var den största i byn och den första som hade två våningar när den byggdes på 1820-talet. Här hade de också huset som tingsställe, tingssalen där de träffades ligger längst ner till vänster i huset. Jag tyckte det var fint där inne, jag tror den där Per Larsson var ganska rik på sin tid. 
Det här är en halvtaskig bild på en gammal hederlig statarlänga och därinne visas hur två statarfamiljer bodde år 1920. Det bodde alltså två familjer i varsitt rum, de kunde vara från 4-13 personer i ett enda rum, på sommaren tror jag att tonåringar mm sov på höloften, men på vintern fick man tränga ihop sig där inne. Statarsystemet fanns från 1700-talet ända fram till mitten av 1900-talet, och innebar att familjen som lön fick en del av de produkter från gården som de jobbade på. De fick odla sin egen potatis utanför statarlängan. Den här statarlängan kommer från Sörmland.
Och här har ni Gubbhyllan! Det är idag restaurang och café och här inne finns också tobaks-och tändsticksmuseet, där kan man köpa pipor och tobak! God mat har de också, vi åt bland annat viltfärsbiffar med potatismos - very nice! Man ska kanske passa sig från att va där vissa tider på dagen när det är väldigt mcyket folk - men det är verkligen mysigt där inne!
Och som avslutning en ko och en sovande ren:
Vatten på min kvarn...
...tycker jag att jag får när jag tittar på framsidan till dagens Metro!
Alltså..hon ser ju bara så konstig och stel ut..och hennes kläder ser ut att sitta så oskönt! Det är ju så!
Okejokej, jag ska inte lägga mer energi på sånt här strunt nu! Och förresten tycker jag folk får se ut som de vill. Kanske inte så stela bara..?
Tiramisù
Idag tänkte jag dela med mig lite av mitt matkulturarv!
Tiramisù är en efterrätt som har följt mig genom hela livet. Jag har gjort många tiramisù i mina dagar och tycker att receptet jag går efter är det bästa, såklar! Jag har misslyckats ett par gånger, ibland har den blivit för torr - ibland för blöt - ibland för 'spritig' och ibland för tråkig. Men många gånger har jag faktiskt lyckats riktigt bra.
Det är min mamma som har lärt mig alla tips och trix. Det är inte speciellt svårt men det krävs lite tålamod och inte minst känsla. Det finns många många recept och tillvägagångssätt på hur man gör en bra tiramisù. Jag fattar inte riktigt de recept där man t ex använder grädde och några andra kakor än savoiardi - men det är min smak förstås. Och när jag såg Paolo Roberto göra tiramisù och blötte kexen med hjälp av en tesked så blev jag besviken, han har inte den rätta känslan för att göra det för hand alltså!
Jag gjorde min första tiramisù för många många år sen. Det var inte direkt av egen fri vilja eller intresse måste jag väl erkänna. Det var snarare så att det ställdes till otaliga fester i mitt barndomshem - mycket folk skulle komma och det var således mycket mat som skulle göras! Det krävdes helt enkelt hjälp av hela familjen. Jag vet inte hur många timmar vi har stått i köket i Bromma och lagat mat tillsammans inför fester och tillställningar. Jag hamnade av någon anledning ofta vid tiramisù-stationen och på den vägen är det!
Okej!
Börja med att göra kaffe i din espressobryggare. Har du ingen så går det förstås bra med vanligt bryggkaffe också, men se till att inte göra det för svagt. Du kan sockra det efter smak på en gång, och sen låta det svalna.
Vid det här tillfället gjorde jag två omgångar - och det räckte perfekt!
Du kan ju förstås låta din nespressomaskin låta jobba lite extra också - huvudsaken är förstås att du har kaffe så det räcker!
Det här kaffet använder jag - du får såklart använda vilket kaffe du vill!
Det är liksom inte så jävla noga!
Under tiden kaffet står på spisen kan du separera 6 äggvitor från äggulorna. Nu är det extremt viktigt att du är helt ren om händerna! Det gäller även att det inte kommer någon äggula (eller någon annan form av fett) i äggvitan - då försörs det! Ett hett tips är därför att separera varje äggula för sig i ett glas först - och sen hälla över det i bunken. Visst kan man vara djärv och köra direkt i bunken, men när du är på sista ägget och äggulan går sönder rakt ner i alla äggvitor - då förbannar du din djärvhet kan jag lova!
När alla äggulor ligger i en bunke och äggvitorna i en annan så börjar du med att vispa äggvitorna tills de är fluffiga och väldigt vita! Börja gärna med att vispa väldigt långsamt ett tag så kan du ösa på lite mer efter en stund, detta är bra för slutresultatet, det har min mamma lärt mig.
För att veta att äggvitan är färdigvispad kan man självklart
göra det klassiska tricket att vända bunken upp och ner!
Nu är det dags att vispa ihop äggulan med lite socker. Hur mycket socker som behövs kanske är lite olika - jag vet helt enkelt inte! Men nu tog jag ca en matsked socker för varje äggula - alltså 6 matskedar. Det här ska vispas ihop tills konsistensen blivit lite krämig och färgen är ljusljusgul (istället för knallgul som ju äggulorna är från början)
Färdigvispat!
Nu är det dags att röra i Mascarpone-osten - som man skulle kunna säga är en av huvudingredienserna. Den ska vispas i tills smeten är jämn och fin. (Om du har en matberedare hemma - så är ju ett fint tips att låta den ta hand om att vispa äggvitan medan du fixar det andra).
Jag vispade i 500 gr mascarpone
Färdigblandat!
Nu ska du blanda äggvitan i mascarponeblandningen. Du ska inte använda elvispen och inte heller röra ner äggvitan utan snarare vända i den - försiktigt! Man vill bevara 'fluffigheten' så mycket det går nämligen.
Då var grundjobbet avklarat!
Så, nu du kan plocka fram dina Savoiardikakor - den andra huvudingrediensen (fast egentligen är ju allting nästan huvudingredienser...). Jag kör alltid med Vincenzovo, för de tycker jag är bäst... och det tycker jag för att min mamma alltid köper dem...och det gör hon för att hon tycker att de är bäst ...och varför hon tycker de är bäst vet jag inte!
Ojdå, bilden är upp och ner! Så här ser de små paketen ut i alla fall,
det är 200 gr i varje och jag använde nästan 2 st paket. De finns att köpa i de
flesta butiker som är någorlunda välsorterade.
Välj en likör som du gillar, det kan vara konjak eller i stort sett vilken som helst. Du kan såklart strunta i sprit överhuvudtaget också, fast jag tycker ju att man förlorar väldigt mycket smak och karaktär då - det blir inte samma sak, men alla tycker ju olika!
Du ska blanda kaffet med likören, men blanda inte alltihopa på samma gång - utan blanda lite i taget.
Det här blev mitt val! Jag tycker att den är godare att dricka som den är,
istället för t ex konjak, och därför har jag hellre en flaska av den hemma helt enkelt.
Den är väldigt söt och det är bra att ha det i åtanke när man sockrar kaffet!
Blanda nu alltså lite av kaffet i en tallrik tillsammans med likören. Smaka! Det är viktigt att smaka hela tiden på kaffeblandningen så den inte blir för söt eller spritig. Rör om ordentligt också.
Nu ska du doppa dina savoiardi i kaffet - med den sockriga sidan uppåt! Det är häri den stora konsten ligger - alltså konsten i att inte doppa för länge eller för kort. Det här lär man sig med tiden och man kommer på bra system som ger den perfekta 'doppningtiden'. Det räcker alltså med någon sekund!
Såhär ser det ut - sen ska det läggas med den sockriga sidan
nedåt i en valfri form!
Det är bara att forstätta att doppa, vända och lägga savoiardikakorna så de fyller botten på den form du har valt. Här går det ju att göra i en stor form som räcker till flera personer. Eller i en liten form som räcker till en person. Det är förstås helt valfritt.
När botten är full lägger du ett lagom lager av Mascarponeblandningen
över alltihopa och börjar om igen. Hur många lager det blir beror självklart
på hur djup din form är - gör som du vill!
Och då är du faktiskt klar med din Tiramisù!
Men om du tror att du kan servera den med en gång så har du börjat försent! Den måste få stå i kylen några timmar - gärna ett dygn - för att bli bra! Savoiardikakorna måste dra åt sig kaffet ordentligt och den måste liksom 'stå till sig' innan den blir god nog att äta!
Färdig! Som du ser så saknas det lite kakaopulver på toppen. Men den ska
strös/pudras över direkt innan servering - annars blir den blöt och det
ser inte alls lika fint ut!
Ser ut som masacarpone va? Men det är det inte! Det är bara jag som
tagit tillvara på burkarna och gjort små take-away-tiramisù! ;)
'Tiramisù' betyder förresten 'dra upp mig' - fast kanske mer med betydelsen 'ryck upp mig' - och det finns ju få efterrätter som man blir gladare av än en riktigt smarrig tiramisù! Eller hur?!
Frågor på det?
Fika på Kungsholmen - café Ugo
Här i mina krokar finns faktiskt några av Kungsholmens bästa caféer. Det omåttligt populära 'il caffé' på bergsgatan är ju alltid nummer ett och dit verkar ALLA gå faktiskt - nästan varje gång jag läser i lokaltidningarna om personer som ska lista sina favoriter så ligger il caffé högt upp! Och visst är det bra där, det finns liksom inget som inte är bra. Bra kaffe. Bra smörgåsar. Bra bullar. Förutom att jag kanske kan tycka att personalen kan vara lite..griniga? Inte så charmiga? De är inte otrevliga direkt men en anings..hm..oengagerade..trötta? Jag vet inte, men nånting är det!
I alla fall.
Il caffé har på något sätt tagit ledningen och kanske lever lite på gamla meriter som gör att andra kaféer inte får den cred de förtjänar. Idag var vi på 'Caffé Ugo' på scheelegatan (vägg i vägg med. 'fabrique' som för övrigt har riktigt bra stenugnsbakat bröd och smarriga bullar) och jag gillade det verkligen!
Caffé Ugo är inrett med marmorbänkar och väggfasta barbord, bara längst in finns en liten hörna med soffa och låga bord. Alltså har de tagit fasta på det italienska sättet att 'fika' - ta en kaffe på mer eller mindre stående fot och kila därifrån när man druckit upp! Jag gillar!
De har en jätte fin och stor espressomaskin ( eller vad det heter) som verkligen imponerade på min kaffeälskande sambo! De har några typiska produkter från Italien, tex kaffebönor och panettone (kaka som man äter främst vid jul) och en och annan liten Ferrari-bil på hyllorna - annars inget krimskrams!
Vi drack espresso och cappuccino och åt bulle med mandelmassa och cornetto med vaniljinnehåll. Kaffet smakade som det ska och cornetton som jag åt var grymt god!
Här nere en interiörbild som jag googlat fram och efter det bild på min cappuccino och cornetto!
NK's Julfönsterskyltning
Jaa ni som gått i stan de senaste veckorna har väl sett den, NK's traditionella julskyltning. Minns när jag var liten och gick och tittade på den med mormor. Jag tror det är en tradition som många har, för dagtid är det ju smockat med folk som står och tittar med sina små barn. Vissa försöker till och med få sina spädbarn att titta, ja ja, det är väl bra att börja tidigt :)
Jag gillar inte årets skyltning så jättemycket. Jag tycker att julen ska vara traditionell, och det är inte den här skyltningen. Den handlar iaf om tiden från att tomten får in alla önskelistor från barn, till att de tillverkas och paketeras och tills det är dags att tomten ska välja tomtekostym på julafton osv.
Jag har ju fotat allt, så ni kan kolla själva. NK's julskyltning är en tradition som funnits så länge så det skulle bli ramaskri om de slutade med den.
Metromode's redaktör... :-/
Här kommer ett inlägg som egentligen inte passar in i bloggen - men det handlar om en sak ( rättare sagt en person) som jag stör mig så mycket på!
Har ni läst Metro mode på sistone? De har ju en moderedaktör som heter Petra och alltid är med på en JÄTTESTOR bild i någon illasittande outfit och med den stelaste minen i ansiktet. Ursäkta mig, men vad är det för fel på henne? Kan hon inte se naturlig och avslappnad ut? Måste hon alltid ha konstiga kläder som ser ut att sitta jätteobekvämt och ofta vara lite för små? Kan hon inte hitta på en annan pose än den när hon står med spända uppdragna axlar, böjer lite på ena benet samtidigt som hon trycker ihop det med det andra och har världens stelaste leende(?) på läpparna alternativt en helt spikrak mun samtidigt som hon stirrar med ögonen???
Usch, jag tycker hon är obehaglig och verkar så osympatisk. På bild alltså, och ni vet att en bild säger mer än tusen ord eller hur?
Nedan följer några bilder på henne som jag googlat fram. Jag hittade inte den värsta bilden som ofta brukar vara dåligt utklippt och sen inklistrad i megaformat i tidningen... Well well, ny har jag sagt mitt, i fortsättningen ska jag försöka undvika att spy galla över personer jag inte känner och framför allt inte över hur de ser ut. Se det här som ett undantag!
Bar Nombre - recension
För ett par veckor sen var vi ju ett gäng och åt middag på den nyöppnade restaurangen och baren 'Bar Nombre' på Odengatan. Min personliga recension av besöket blev ju inte så utförlig ( finns att läsa en bit ner i bloggen). Men idag finns en recension på allt om Stockholm som gav dem 4 plus och riktigt bra kritik tycker jag.
Går att läsa på alltomstockholm/m.se/start/article2779211.aos
